6 / 10 - Jajustde!
Var ju på sjukhuset & kikade upp min "knöl" på låret. & det gick bra :) Det är en ärrbildning under huden i fettet typ :S Men, den goda nyheten var att det kan försvinna om ett år eller lite mer, så hoppas på det! Och om det inte skulle göra det så fick jag återkomma & ta bort det :)
Måste säga att denna överläkare som jag fick träffa var den FÖRSTA under dessa år efter olyckan som verkligen frågat hur jag mått efter den, och som frågade lite vad som hände & sa att det måste ha varit jobbigt för mig.
Vilket verkligen "rörde" mig.. och fick börja tänka.
Är inte det lite fel? Det är så många sjuksköterskor & läkare som jag träffat under tiden & INGEN har frågat mig hur jag mår efter allt.. Inte haft någon känsla alls att de brytt sig. Mer att de bara gör sitt jobb..
De har frågat mig vad som hänt & så har jag svarat att jag var med i en bilolycka.. That's it! Sen byter de samtalsämne & bara fortsätter med det de ska..
Okej, att de kanske inte ska ha behövt gjort det efter så lång tid nu. Men i början, när allt var "färskt", det var fortfarande ingen läkare som frågade hur jag mådde efter allt.. Borde inte såna som jobbar med människor som varit med om något allvarligt se efter om man mår bra, egentligen?
Eller är det jag som är knäpp bara som reagerar så här, vad bryr jag mig om det egentligen nu? äh, jag bara tänker...!
Efter sjukhuset åkte vi till Aspholmen & hämtade ut arbetskläder till mig. Så nu ska jag jobba i såna dära snygga arbetsbyxor :P Special blir jag också, svarta fick jag när man egentligen ska ha blå ;)
